Kategori: Dröm

Jag träffar grannar som är alla väldigt tystlåtna. Vi för ett stelt samtal, bland annat om semester.  Jag frågar, hur är det egentligen: ”Är ni introverta?” Vi har ett långt fint prat om det. Det blir en nyvunnen närhet. Då berättar frun att hon blivit irriterad tidigare på dagen. Hon har varit på pannkakshuset med son och dotter. Pannkakshuset var fullt, sa de. ”Men så heter det ju inte!” skriker hon. ”Är håret fullt? Nej, det är tjockt”. Därför hade hon bett alla sina kollegor att dra av hår och sen hade hon skickat det på en hårborste till Pannkakshuset. ”Se – det här är fullt! Fru frö!” Borsten hade varit dyr, 975 kronor. Jag går hem. I trappan ligger min son, det blöder från hans huvud. Jag kommer inte på numret till SOS, ringer till min sons pappa. Han gråter, vi gråter. Jag bär.

Innan dess behövde de ta blodprov på grannen. Det skedde med övervakningskameror. De har nämligen hittat en bok med sidor.

Jag är hemma hos Bonnevie och Skavlan och gör en intervju om böcker. Bonnevie är gravid med ett tredje barn. Hon ser ut som Eva Röse och ger ut en tidskrift som heter Maria, den ligger precis överallt. Barnen springer runt och i köket finns en låda med skarpa köksknivar som barnen skär sig på utan att blinka. Pojken heter Taj. Bonevie skojar om Taj-mat, att det har fått en ny betydelse sen de fick sin son. Vi pratar om olika böcker. ”Sallys resa” är min favorit, den handlar om en flicka som vinner tävling efter tävling i simning trots att hennes föräldrar är frireligiösa och hon inte får bada. Flickan har rosafärgat hår med presentsnören i. Allt är lyckligt hos Skavlan. Vi har svårt att hitta ut. När vi har gått, måste jag gå tillbaka för att ropa tack för kaffe och kakor!
Jag pratar om Sally på vägen, om hur mycket jag vill läsa den boken. Min kollega säger att den intresserar inte henne alls. Jag springer över gatan men kollegan snäser åt mig att det är ju fel väg.

Innan intervjun är jag på ett föredrag om arkeologiska fynd i Sverige. Alla pratar engelska. Min engelska byter accent hela tiden. En del svinglish på göteborgska, en del brittiska. Jag är mycket intresserad av alla fynd och inser att alla fynd har hittats i öster och i lä. Jag känner mig väldigt intelligent.

Jag är på ett stort varuhus med en vän. Vi vilar och det gör vi nakna. När det är dags att gå upp hittar jag inte mina trosor. Jag irrar runt i varuhuset, har endast en lång kjol på mig. Pappa ringer men jag hinner inte ta det. På arbetsplatsen är det två nya danskar. De är roliga och skrattar mycket. Svenskarna är helt tysta. Det är tydligen så, jobb är seriöst för svenskar. Jag försöker vara med i danska gänget, trying too hard liksom. De bara tittar på mig. Jag går iväg för att hämta min dotter men hittar knappt. Skolan är gigantisk.

Jag är så trött och lägger mig på golvet i verkstan. Jag märker knappt att en kollega släpper in en häst. Hästen börjar tugga på min hudkrämsburk, men jag lyckas få den att spotta ut den. Jag ska ha möte men bestämmer mig först för att gå ner till havet och bada. Sven Melander och Mikael Wiehe är där jag tänkte vara, så jag får gå långt ut.

Jag är på en kursgård med en väninna. Jag har mina grejer i olika rum. Alla toaletter har trasiga lås och är gemensamma. Jag har mens och måste sätta på mensskydd men störs hela tiden. Hittar ett paket med fem olika tamponger, alla ska sättas in med någon slags rör. De är pyttesmå och ser mer ut som droppformade knappnålar än tamponger. Jag lovar i väg mig på olika promenader med olika personer samtidigt. En ung pojke på ca 14 år är kär i mig och jag lovar att promenera med honom också. När jag väl är redo att gå hittar jag ingen jacka och alla mina kompisar är borta. Jag går ut och det visar sig att färjan snart lämnar hamnen. En vän ropar: ”Jag lät de buda hit alla mina grejer. Gör det du med!”

Jag har köpt ett eget hus på landet. Allt prat stör mig. Jag letar efter strumpor i påsar vid ett UFF. Jag har med en tygdocka i min väska. Min syster kommer förbi, jag försöker undvika allt sällskap. Jag har en beige lång tröja på mig. Min syster känner alla där vi är och pratar om allt möjligt. Jag är knäpptyst och har svart blick. Jag stannar vid dörren till ett annat hus, länge. Lyssnar på alla med stort förakt. Min syster hittar min docka och jag blir fullkomligt rasande.

Min syster och jag ska hämta vår mamma. Hon är märklig. Vi ska ta med henne till något ställe på Österlen och sova över. Av någon anledning tar vi med lunchen från mammas demensboende men tänker ändå att vi ska bjuda på middag sen. Vi kommer till ett övergivet ställe med ungdomar, där ledaren misshandlar alla. Jag går lugnt fram och tar kort på allas skador.

Jag är Mick Jaggers assistent. Är vid en toalett, som är assisterad. En snygg mannekänglik kvinna lämnar ut toalettpapper. Man får en liten bit, sen pumpar hon ut tvål och spolar åt en. Jag kan inte få ut en droppe kiss. När jag är klar stirrar hon ner i toalettstolen där jag har suttit. Du gjorde ju inget!”, säger hon. ”Du får pengarna tillbaka!” Jag minns inte att jag har betalat. Sen vill hon ha omdömen. ”Vad tyckte du?”, ”Hur upplevde du bemötandet?” En stor konsert skulle det bli. Jag ordnar allt: tar emot biljetter och delar ut karameller. Inte många kommer. Jag ser så dåligt. Synen är helt suddig. Konserthallen ligger i en hamn. Korta breda blå broar leder dit. En kompis med barn vill följa med, hon kör. Jag dirigerar ända in i salen med bilen. Tänker mer på vägen fram än att vi åker bil. ”Som om vägbeskrivning är samma oavsett fordon”, tänker jag innan jag vaknar.

Min syster tar alla mina kläder. Jag gömmer en sjal och säger att jag inte vet var den är. Hon har massor av vänner som väntar på henne. Jag får i uppdrag att köpa riskakor. Det finns ett stort Ica och ett litet. Man kan gå emellan. Jag rusar fram och tillbaka, i det lilla jobbar en bekant, men i det stora finns större utbud. Det jag ska köpa finns inte, eller så är det placerat för högt upp. Jag träffar en vän och hon irrar lika mycket som jag. Till slut tar vi varsin häst och susar upp och in i ett orangerosa ljus. Vi har funnit Gud.