Kategori: Dröm

Jag stöter på en man från styrelsen. Han bär på en stor låda böcker och vill gärna ge mig några ex. Jag tackar nej men lovar att komma förbi hans kontor senare. Där har han ordnat ett informellt boksläpp med kaffe och – bokglass! Böckerna som handlar om mattläggning för hemmafixare innehåller nämligen också glass. Jag tar en bok och en sked och slår mig ner. Styrelsemannen kommer genast fram och säger att jag vill att du ordnar ett stort event på Bygg&Fix med denna bok. Jag äter samtidigt och får genast mattludd i munnen. Jag försöker säga att kombinationen är lite märklig. Han avbryter och säger att glassen är unik, den smälter inte! Och visst smakar den gott!?! Jag nickar och han säger: Dåså, då ordnar du det!

När jag kommer till jobbet ligger det trosor och bh-ar slängda här och var. Det visar sig att vi har gått över till att sälja vita möbler. Gårdagen var en försäljningssuccé, en norrman hade köpt en stor del av vårt lager och de hade firat med nakenhet och champagne.

Vår chef har fått ett fördelaktigt avtal med ett bageri på villkoret att vi levererar 200 baguetter till deras kunder tre morgnar i streck. Det är natt och vi sätter i gång. En kollega brer på mjukosten, jag klipper hål i häl och tå på raggsockor och en tredje kollega stoppar in baguetterna i dem. Bredvid mig är en jättehög med små och stora sockar. Proceduren stannar upp i mitt led. Jag ber om hjälp hela tiden. Det är svårt att klippa när sockarna är så olika. På en timme har vi bara hunnit fyrtio stycken, vår chef är stressad. Det är hon som sköter leverans till kund. Plötsligt ljuder larmklockorna och det ropas ut att stormen är på väg och att vi måste vara redo att ta emot alla de människor som kommer sköljas in i fabriken.

Jag avbryter ett möte för att fråga min chef vad det var som gjorde att han fick det jobb han har, vad han sa på intervjun. Jag har svårt att tyda svaret, men tycker det låter som: ”Jag vill vara som en kompis på gatan”. Jag tackar, men funderar ändå på om jag hört rätt. Jag går tillbaka, knackar på och ber honom säga det igen. Då hör jag klart och tydligt: Jag vill vara som en KOFFERT på gatan. Jag fattar. En stor brun koffert mitt på gatan samlar ju in både saker, idéer och tankar. Perfekt för ett museum!

Jag har anmält mig till en kurs i broderi. Man börjar med att krossa knäckebröd som man sen rullar in hårt i en handduk. Därefter tar man fram nål och garn och påbörjar sitt verk. Jag jobbar snabbt. När jag är klar läser jag vad jag skrivit och skriker: jävla julkortstrams! Sen reser jag mig och går.

När tvätten är klar och jag ska torka ut tvättmedelsfacken är de fyllda med pappersnäsdukar. Jag plockar ut en efter en, och lägger upp på maskinen. Jag hatar allt konstigt som händer i vår tvättstuga. Försöker fota men etiketten på näsdukspaketet bländas liksom bort i solen. Jag har bråttom till jobbet nu. Möter en vän på vägen.

Jag berättar om tvättstugan. Hon lyssnar förstående men säger att själv är hon inte så rädd för näsdukar. Vi går direkt till lunchrestaurangen. Idag serveras panerad fisk med ris. Många tallrikar är smutsiga, så det dröjer innan jag hittar en. Väl framme vid matdisken är fisken slut. Mannen framför mig får hackad skinka istället. Jag får inget. Kocken hånskrattar och säger att jag kan ju åka till Haga i Göteborg och köpa en själv: Den kostar 19,20 nu vettdu!

Siv – den kände fotbollsspelaren Sven Ivar Ving – kommer på mingelmiddag på jobbet. Det är vår chefs nya approach: att låta kändisar äta middag med oss och sen prata på sociala media. Jag har dukat och bjudit in gäster. Några hundar är på plats också. Deras vatten-och matskålar hänger en bit upp från golvet så att det inte ska bli smutsigt. Vi har även bjudit in en man med tvillingbebisar, allt för att undvika pinsam tystnad kring bordet. Kl åtta börjar vi. Några ur personalen och tvillingpappan har kommit. Alla väntar på Siv. Jag kollar Instagram och ser att Sivs fru skriver: ”och nu kommer provsvaret…” Jag stänger och meddelar alla att Siv troligtvis har Corona. En kompakt tystnad lägger sig över lokalen.

Jag har besök av en vän från förr. Hon vill bjuda på champagne. Jag är tyst om att jag inte tycker om det. Hon säger: jag har gjort den själv. Hon tar fram en flaska och ställer på golvet. Flaskan böjer sig framåt och vecklar ut stjärtfjädrar. Det blir en påfågel. Den står så en liten stund, böjer sig sen lite bakåt och förvandlas till en pingvin. Några sekunder senare blir det en liten man i frack. Min vän ställer två glas framför mannen vars hela kropp nu blir flaskan och glasen fylls upp exakt till kanten. Vätskan är tjock som mangoljus med bubblor i. Det är det godaste jag någonsin druckit.

Min otrevliga granne knackar på. Jag öppnar och hon försöker tränga sig in. Hon frågar varför jag inte har svarat, på hennes meddelanden? Jag säger att jag inte tycker om henne. Det struntar hon i. Hon forcerar dörren och sätter sig vid mitt köksbord. Hon ska ordna en fest och eftersom jag är bra på att skriva ska jag hjälpa henne med formuleringar. Jag tror först att det är hennes svåger som fyller år, men det är ZIA – hennes partner. Hon blir arg och hävdar att jag är homofob.

Medan vi skriver till olika festställen börjar det välla in folk i huset. Det är hennes vänner som har ordnat en överraskningsfest. De har med mat, ballonger och musiker. Stämningen blir varm. Jag kommer på att jag inte är bjuden – dansar ut i natten och hamnar mitt i invigningsfesten till Nya Jönssonligan.

Min chef har bestämt att vi ska stötta den lokala kanotklubben. Hon har gett uppdraget till en kollega att köpa in saker som vi kan skänka till dem. Jag blir ombedd att skriva ett medföljande brev. Min kollega visar mig vad hon har skaffat: 4 blå porslinstallrikar, några dykardräkter, en gigantisk tank med antiseptiskt medel (de slår sig säkert mycket), en kajak och ett antal färdigrätter. Jag frågar om klubben verkligen behöver det här och om de vill ha sponsring. Det vet vi inte. Det enda vi vet är att de brukar delta i OS och att en person från klubben aldrig kom tillbaka förra gången – antagligen fastnade hon i kanoten och drunknade. Chefens förhoppning är att en av oss kan delta i nästa trupp!