Kategori: Dröm

En kollega kommer fram och frågar vilken tid jag brukar ta på deo. Jag svarar att jag gör det på morgonen. Hur så? Hon svarar att en annan kollega blev lite sur när hon tog deo vid skrivbordet och inte bjöd. Vi kommer överens om att det är väl bättre själv att be om något än att bli sur. Min kollega är tyst en stund och säger sen: Det är som när jag var på restaurang och fick champagne istället för kaffe, man blir inte glad.

Jag har inlett ett förhållande med en äldre överklasskvinna. Varför vet jag inte, men hon är kär i mig. Hon har eleganta märkeskläder på sig, jag ser ut som en lufs bredvid. Jag är besatt av tanken att få berätta om området vi är i, att visa var jag trodde alla troll bodde när jag var liten. Hon vill lyssna men först ska vi på fint café. Vi beställer in en stor kanna te. Jag häller upp en kopp men spiller ut det mesta. Kvinnan klappar händer av förtjusning – det är underbart att jag är så obrydd! Hon tittar mig djupt in i ögonen och säger att hon snart ska presentera oss för sina barn. Jag svarar att jag vill ut och berätta om trollen.

En frisör kommer hem och klipper mig. Min dotter vill också bli klippt och det går bra på måndag kl 11. Hon går i skolan då men på förmiddagarna har de alltid Disney på schemat så det gör inget om hon skolkar.

För att få plats för frisörstolen som frisören har med sig måste vi flytta en gigantisk porslinselefant som tar upp plats i vardagsrummet. Grannen vill gärna ta över den. Jag dammar av den så gott det går och sen baxar vi. Den är tung och otymplig och innan vi är klara har vi fått klagomål från grannarna under. Jag känner mig så lättad när det är över.

Björn Borg Är Död står det överst på alla löpsedlar. Detta är illustrerat med bilder av Bamse. Vad har de med varann att göra? Det tar en stund innan jag fattar kopplingen.

En kompis har ordnat en överraskningsfest åt mig. Det står tre svarta pallar på rad. Jag ska sätta mig på en i taget och gissa vad som ska hända. Jag gissar på att de har ordnat en picknick. Men nej. Under den tredje pallen ser jag något jordfärgat – det är en lång sköldpadda! Och i dens gap ligger tre stora grodor i gummi. Jag får tårar i ögonen av glädje. Jag utbrister: tack, ni känner verkligen mig!

Pappa och jag är på torpet. Vi ska koka kaffe på gasspisen. Pappa visar mig en ny tändare, som härstammar från medeltiden. Det är en stor kolv fylld med torv som när den har stått i solen ger eld. Man ska bara krama handtaget. En stor skalbagge råkar komma in i lågan när vi provar och vi tittar förskrämda på. Dens ben brinner upp först men strax når lågorna kroppen. Insekten faller mot golvet. Pappa går. Jag stannar och ser att insektskroppen öppnar sig. Ut springer två minimala papperstunna ungdomar, en kvinna och en man. Med sig har de varsin cykel. Jag skriker åt pappa att komma och titta, men han hör inte. När jag berättar, skrattar han lite. Jag försöker övertyga genom att återge detaljer: tjejen bar en lila cape! Mannen hade en orange jacka! Jag sätter mig på huk vid hörnet där de försvann. Då kommer killen ut och jag fångar honom i handen. Han är tunn som en fjäril och sprattlar förtvivlat. Jag inser att jag har förväxlat färgerna på deras kläder! Jag skäms över att jag måste bevisa att de finns och släpper honom. Pappa tittar in i rummet precis när han springer iväg.

Jag är bjuden på fin middag. Värden, som är en jättestor man, säger att jag är fin med min hatt. Jag känner efter och inser att jag har en solhatt med Bamsemotiv på mig. Jag går ut en stund, tänker att jag kan sälja kaffe innan vi ska äta. Jag har ankköttbullar i väskan, så jag passar på att göra i ordning en lunchtallrik också. En lodis med piratmössa kommer förbi direkt och köper den för 40 kronor. Först efteråt inser jag att de pengarna går till företaget och inte till mig.

Jag postar ett brev men upptäcker att innehållet trillar ut. Jag kontaktar lokala postkontoret och tillsammans går vi igenom innehållet i brevlådan. Alla brev visar sig vara trasiga! Jag följer med personalen upp till kontoret och tejpar. Det är kristihimmelfärdshelg och jag berättar att jag trodde det hette kristihimmelfärs ändå tills jag var 15 år. Alla skrattar och vi känner att vi verkligen bondar. Jag tänker att Posten måste vara världens bästa arbetsplats.

En kompis är på besök. Han har kommit på häst, det är så praktiskt när man har varit i Lomma. Jag är nyinflyttad och håller på att få en ny soffa på plats. I hallen står massor av presenter, av någon anledning så levereras alla paket som avlidna aldrig hunnit öppna till mig.

Min kompis blir hastigt utkallad på journalistuppdrag: det har upptäckts att tuggummiligan från Stockholm har börjat härja i Malmö. De bjuder sina offer på tuggummi innan de rånar dem. Jag stannar hemma och tar det lugnt. Plötsligt kommer jag ihåg att jag ju har beställt en chokladsoffa. Jag bryter av en bit av armstödet. Det smakar så gott!

Jag vaknar av en konstig känsla. Jag har svårt att andas och känner mig viktlös. Det tar en stund innan jag inser att min kropp och själ har separerat. Det känns som min själ, mitt jag, simmar runt i en obegränsad geléklump. Jag försöker nå fram till kroppen som tycks befinna sig i min vinterjacka i hallen. Jag lyckas komma in i en del av den och sen baxar vi oss ut och rullar bort mot min granne. Hon öppnar och genom att bara titta på jackan förstår hon problematiken. Hon lovar att försöka hjälpa mig.