Drömmar

Vi ska åka ut på landet. Ett område är avgränsat med rep. På en skylt läser jag att här finns ett märkligt klickande ljud. Ingen kan räkna ut var det kommer ifrån. Den jag ska åka till sommarstugan med åker i förväg. Jag går själv. Hamnar på Kungsgatan i Göteborg och ser att de har öppnat cykellagningsaffärer överallt. Det är det mest lukrativa just nu. Min syster kommer och förklarar att det klickande ljudet kommer från maskar i avgrunden. Jag vill lägga ut det på Facebook men sidorna på min iphone krullar ihop sig som locket på gamla sardinburkar. Jag ska hämta vatten ur brunnen, men min syster ropar: ”Nej, vatten tar man från havet!”

Jag landar i New York. Jag har inte berättat för någon att jag ska dit, men min väninna kommer ändå och möter. Hon bor med sin pappa och sina barn. ”Är du hungrig?”, frågar hon när vi kommer in i hennes lägenhet. ”Tycker du om speciell mat?” Jag hinner knappt svara innan vi susar iväg med hennes bil. Hon ringer restaurangen samtidigt som hon kör. De ska snart stänga men hon övertalar dem att vänta på oss. Restaurangen har inga sittplatser, alla står upp. Kocken står mitt i lokalen och gör crèpes som liknar blommor. Fyllningen lägger man på själv, den finns i skålar runtomkring. Min väninna tar en pannkaka och väljer en brun gegga. ”Det är mänsklig avföring”, säger hon och skopar upp. När hon rullar ihop den sipprar det ut från kanterna. Hon tar ett bett. Jag säger att jag inte är hungrig längre och springer därifrån.

Pjäsen Snövit ska sättas upp i modern tolkning. Jag ska vara med. Några av skådespelarna pratar finska. Regissörens vänner kommer förbi. Jag går därifrån. Mina ögon kan inte öppnas, men när jag cyklar nerför en brant backe tänker jag att om jag hade kunnat se nu, hade jag varit rädd. Jag åker tillbaka till repetitionerna. Vi är i Polen och ska strax flyga hem. Jag går i förväg. Ignorerar alla skyltar. Det är först när jag kommer upp som jag ser att alla Tuttifrutti-flyg är inställda mellan 3 och 6 augusti. Jag kan inte komma fram till vilket datum det är nu.

Jag har tusen saker att göra, lakan att tvätta. Har flyttat till ett nytt ställe. Det är oöverstigligt. Jag träffar en vän som precis har skilt sig. Han har skaffat ett minimalt ställe. Sängen är inklämd på en fransk balkong. Det finns ett stort rum också. ”Men där vill man ju inte sova när man har Tinder!” säger han. Rummet är obeskrivligt smutsigt och äckligt. Han har till och med skrivit med mat på väggarna. Mitt ex kommer och torkar av.

Vi cyklar i New York. Det är halt och svårt, men jag lyckas ändå komma fram. Sista biten flyger jag. Jag kommer till en mycket liten lägenhet och inser att jag är Obamas assistent. Barack ringer Facetime när han vill ha goda råd, men jag har liksom inga. Jag blir kallad till deras stora hus. De har en asfaltsgård, där Barack sopar bort grus. Ett ödlehuvud i trä sitter på fasaden. Jag frågar vad det heter som ödlan gör med tungan på engelska.

Det finns massor med tunnlar under min systers hus. Det är geggigt och halkigt. ”Tunnlarna leder till Kastrup”, säger min syster. Det är hissar upp. Jag åker själv. Stöter på en blyg dam som sen vinkar adjö från sin balkong. Jag får en panikattack, nästan en psykos. När vi kommer upp lägger jag mig i en pöl och tittar på himlen. Min syster presenterar sin älskare. Han har ärr i hela ansiktet och inga armar.

Vår lägenhet är stökig. Jag hör massa ljud, som ett lopp fram och tillbaka. Det verkar vara en råtta som jagar några mindre djur, kanske småfåglar. Jag försöker hejda råttan genom att slänga en filt över den. När vi ska kasta ut den visar det sig vara en liten man, ihopsatt av rotfrukter och annat. Jag är skräckslagen. Min son är också rädd men ler ändå. ”Det hade varit roligt att lära känna dig!”, säger han när han släpper ut mannen genom fönstret. Mannen, som jag ser nu är dåligt klädd, säger: ”Dig med! Men faktum är att jag känner er ganska bra nu”.

En kompis är i stan och vill att vi går ut. Hon väntar på en bar där det finns väldigt lite plats. De har snofsiga mackor med skinka på, min kompis har beställt en sådan. Jag frågar kvinnan som äger stället vad de har för mat. Hon visar mackan som ska ut till min kompis och ber mig smaka på den. En excentrisk poet från Sydamerika sätter sig vid vårt bord, hon säger inte mycket. Två män smyger fram till oss och antastar mig. Poeten reser sig upp och skjuter ihjäl den ena.

Jag får så dåligt samvete – nu ska hon i fängelse på grund av mig. Hon hade klarat sig bra innan. Hade bott i en vagn på en rik mans gård och sålt broderier.

Mina barns pappa Mattias har gett mig en häst. Den är törstig. Han ger den vanligt vatten men jag förstår att den bara dricker Loka, så vi går in på Ica och köper det. Hästen och jag går vidare själva. Vi småpratar lite, min häst är trött. Vi kommer till ett litet hus där den vill vila i en ugn. Den krymper och kryper in i ena ugnen. Jag passar på att göra kebab i den andra. En tidigare arbetskamrat kommer förbi med Robert Gustavsson och Johan Glans. På något sätt har ugnen med min häst satts igång. Hästen är död. Jag slits itu av sorg. Mattias kommer förbi. Han är förkrossad. Vi är tvungna att gå till stället där han hade fått den från. De är rasande. Vi har resterna av hästens – som visar sig heta Wellington – skelettdelar i ett lakan.
Jag passar på att ta ett gympapass på häststället. Det är svårt med inskrivningsblanketten. Receptionisterna är virriga men jag blir direkt en av dem. De har en stor juicepress också. Mattias visar bilder på alla som försvunnit ur hans liv. Nu är vi ensamma.

Vi ska städa upp efter ett nyårsfirande, min syster och jag. Efter det går vi på fest. Jag går runt och försöker komma in i ett samtal. Festen är ett firande av våren. Alla har blommor med sig. En tjej kommer fram och frågar om jag tränar. Jag blir först lite glad, men så uppmanar hon mig att börja.”För att strama upp ändan och försöka fördela bort fettet på halsen.” Alla hör, jag försöker le lite. Jag går till biblioteket istället. Ena delen av parken bredvid är omgjord för unga människor. Jag köper en chokladboll och spyr nästan. Jag springer in på ett kontor och spottar ut den. Det visar sig att det inuti finns ett rått ägg. En kvinna hjälper mig att skura.