Jag landar i New York. Jag har inte berättat för någon att jag ska dit, men min väninna kommer ändå och möter. Hon bor med sin pappa och sina barn. ”Är du hungrig?”, frågar hon när vi kommer in i hennes lägenhet. ”Tycker du om speciell mat?” Jag hinner knappt svara innan vi susar iväg med hennes bil. Hon ringer restaurangen samtidigt som hon kör. De ska snart stänga men hon övertalar dem att vänta på oss. Restaurangen har inga sittplatser, alla står upp. Kocken står mitt i lokalen och gör crèpes som liknar blommor. Fyllningen lägger man på själv, den finns i skålar runtomkring. Min väninna tar en pannkaka och väljer en brun gegga. ”Det är mänsklig avföring”, säger hon och skopar upp. När hon rullar ihop den sipprar det ut från kanterna. Hon tar ett bett. Jag säger att jag inte är hungrig längre och springer därifrån.