Mina väninnor och jag har bråttom till flygplatsen och hinner inte låsa fast våra cyklar. Vi får tar med dem på planet till London. Framme på hotellet hjälper konferensvärdinnan oss med att ställa in dem i källaren. Hon informerar också om att idag står hamburgare på menyn men det finns bara ett visst antal portioner. När maten tar slut stängs dörren till lilla matsalen. Det ska vi hålla utkik efter. Efter det går det bra att äta sallad.
Vi går ut på gården. En stor sopbil parkerar nära oss och en av mina vänner rusar dit. Efter en kort stund har hon kommit upp på sopberget via en liten hissanordning. Hon är snart tillbaka och säger glatt att det finns en överraskning till mig bland avfallet, att jag bara ska klättra upp och leta. Jag ser att det bland säckarna ligger kroppsdelar och torsos och jag säger vädjande att jag inte kan. Hon svarar att jag inte behöver gräva djupt, att jag hittar det vid kanten. Jag blundar och känner mig fram. Efter en stund hittar jag ett skirt löv i silver. Det går att öppna som en bok och däri ligger ett litet hjärta i silkespapper. Sopbilen åker vidare och jag ser att bakpå bilen finns en skylt: ”Call us if you want to surprise a friend and hide something in the garbage!”