Drömmar

Vi ska träffa min syster och hennes bebis. Hon önskar sig knäckebröd och när vi ses inser jag att jag har glömt att ta med det. Jag skäms. Jag ser en Willys-skylt och springer dit. Ingången är svår att hitta. Jag hamnar på ett konstperformance istället. I en monter står en kvinna i 70-årsåldern, nästan naken. Hon har målat läppstift på kinderna och på munnen, bara i mitten. Hon dansar och jag kan inte bestämma mig för om det är uselt eller ganska bra. Jag går därifrån och fortsätter leta efter Willys. Hittar en annan ingång. Går in och ser ett skyltfönster fyllt med böcker. Inser att Willys ingång är bakom. Får sällskap av andra som letar. Vi kryper in bland böckerna och där ser vi en skylt: Willys är stängt pga brandövning till kl 17.

Jag får sommarjobb på ett ställe som heter NSYA. Man uttalar det på engelska. På plats verkar det vara nån slags arbetslöshetsprojekt. Kvinnan som leder projektet är stor och manhaftig och kraftigt sminkad. Vi kan välja mellan att skriva eller läsa. Den första dagen kan vi gå hem när det blir mörkt och det blir det ca kl nio på morgonen..

Jag fick jobbet via en vän, som fått nytt jobb på ett lunchhak. Hon visar bilder på gammal mat och säger att det är tur att hon själv är så ren.

Andra dagen på NSYA hälsar Trump på. Han kramar mig bakifrån medan föreståndaren pratar. Jag tycker det är så komiskt.

Staden har flera NSYA-projekt och vi åker runt med buss och tittar på dem. En äldre dam som pratar stockholmska visar hur man rengör en matta med en dammsugare som sprutar ut ren luft. Alla klappar händerna. Jag vill skriva om Trump på Facebook men kan inte hitta mobilen. Och så oroar jag mig för att jag inte ska kunna hitta lokalen för NSYA nästa morgon.

Min syster och jag reser mycket. Ibland är det till Stockholm. Vi ska sova över i en tom lägenhet. En vit kvinna med dålig hud dejtar en kinesisk man. Hans familj äger en restaurang. De bjuder med oss dit och efteråt är det kalas där både barn och vuxna har vattenkrig i köket. De rullar in en stor tårta. När man skär i den väller det ut spagetti med tomatsås. Spagettitrådarna ser ut som maskar, såsen som blod.

Min syster ser en buss och skriker åt mig att lämna bagaget. Jag förstår inte, vill inte förlora mina saker. Hon säger att de ändå inte betyder nåt. Vi springer.

Jag är i Köpenhamn med mina arbetskamrater. Vi får i uppdrag att spela prostituerade på olika barer i staden. Min chef har inga problem med rollen. Men när klockan slår 2.00 är hon klar och vill åka hem. Min syn blir sämre och sämre men en kollega lovar att vänta på mig och leda mig hemåt. Jag går in i en kiosk för att köpa godis, men affärsbiträdet ska ta en dusch innan hos expedierar mig. När jag kommer ut har alla gått och min syn är helt borta.

En väninna och jag öppnar en klädesbutik. Vi har en skinnjacka och några klänningar till salu. Min väninna har sytt själv. Vi har sagt upp våra jobb för att satsa på det här. Min fd chef kommer förbi och pratar. Samtidigt kommer ett gäng asiater in och stjäl alla våra varor. Jag springer efter. De har en gul plastpåse som jag känner igen från butiken. Jag stoppar dem, men de ljuger och vet inte vad jag talar om. Det enda som finns kvar nu är några skålar med välkomstchoklad. Vi hade inte tänkt igenom ekonomin.

Jag går hem. Min vän ringer på morgonen och ber mig vara med i en reklamfilm. Vi åker karusell och jag får en Idé: jag gör t-shirtar så blir det inte så tomt i butiken. Min vän handsyr skyltdockor och ställer utanför vår affär. Vi inser att de kommer att blåsa bort. Vi surrar fast dockorna i lyktstolpar. Tanken på att vi måste göra det varje kväll är olidlig.

Jag är ensam i Paris. Jag promenerar den vägen jag känner till – ner till Seine och tillbaka till marais. Tänker att jag kan ta ett glas vin. Jag går åt fel håll och hamnar i ett stormigt vinterlandskap. Jag stöter på en äldre man och frågar om vägen tillbaka till stan. Han säger att frågan är oprecis, stan är inte ett begrepp. Jag går ändå efter honom. Går in i ett litet parfymeri. Får jag lov att sminka dig? frågar mannen som har butiken. ’Non merci monsieur’, svarar jag. ’En annan dag då?’ ’Nej, jag är bara på besök i två dagar’, säger jag på knagglig franska och fortsätter ut på jakt efter stan igen. I en park stöter jag på en kollega som är på semester. Jag följer med henne till hennes hotellrum. Hon och hennes man är missnöjda över att madrassen på hotellrummet är lite för tunn. I rummet bredvid bor en familj som misstänker att deras son är terrorist. Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag vikarierar i en affär med kontorsmaterial. Den är placerad långt in i en mörk gång, själva lokalen är som en grotta. Det finns en spotlight, i övrigt är det mörkt. Ägaren har bestämt att vi ska sälja pizza också. Precis innan han ska gå kommer en kund in och beställer en som ska hämtas vid lunch. Jag ber ägaren baka en snabbt innan han går, men när den är färdig blir jag hungrig och äter lite från den.

Det visar sig att jag ska hjälpa till i två affärer, jag får springa emellan. Jag går till den andra. En man kommer in för att hämta sin beställning av två stora burkar med färgade plastgem. Det är en present. De kostar 2225 kr och är till en vän som har allt (inklusive en rik pappa).

Jag går tillbaka till första affären. En kille kommer in och säger att han nu är redo. Jag stirrar och stirrar, och utbrister sen: Du är ju pizzagubben! Vi skrattar. Jag letar fram en annan pizza, lite gammal bara. Det går bra.

Sen springer jag igen till andra butiken. En kvinna har hämtat fram en jätteförpackning med reservoarpennor från en hylla. Jag väljer ut en till henne, den lyser i mörker. När jag provar den skvätter det bläck överallt. Det är för att jag är vänsterhänt.

En kollega har dött och ligger på mitt kontor. Han är helt orörlig men likstelheten är inte där och han är inte blek. Efter några dagar ringer jag chefen på hans avdelning och vi bestämmer att vi ska bära över honom dit. Jag gråter och hulkar på vägen men funderar hela tiden på om jag gör mig till. Jag vet att han dog efter en personalfest och då hade han dessutom gått hem med en kvinna. Ska jag berätta det för hans fru?

Min partner och jag ska se på en ledig trea i mitt hus. Först måste vi parkera bilen. Vid parkeringen träffar vi ett annat par och kvinnan och jag blir genast goda vänner. I väntrummet står en gigantisk buffé. Inga andra är där. Vi får reda på att han som ska visa sin lägenhet är sängliggande pga ryggproblem. Men en åt gången kan han ta emot i sitt sovrum. Vi försöker äta. Kockar fyller hela tiden på faten. Jag tänker på att ta med lite hem – smör är det jag mest vill ha. Jag ställer två smörfat på varandra men precis när jag ska lägga ner det i min väska kommer kockarna in igen. Det finns massor med kaktusar att äta.

Efter två timmar måste vi flytta bilarna och därmed lämna våra köplatser. Vi kommer överens med det andra paret att vi byter placering med varandra, så löser vi alla problem.

Jag är aupair men barnen är vuxna. Vi bor i ett hus med flera våningar. Jag bor överst. Sonen som är svart är ihop med en vit tjej. Mamman kommer dit. Hon är sträng. Pappan försöker förhindra alla förbindelser. Farbrodern är otäck och jag aktar mig. Min syster kommer på besök. Vi ska ta en dusch men det ligger flera lik där. Jag går bort till sonens rum. Där är ett blodbad. Försöker prata med familjen men ingen går att få kontakt med. Min syster och jag får ta ett bad i badkaret i stället.