En väninna och jag öppnar en klädesbutik. Vi har en skinnjacka och några klänningar till salu. Min väninna har sytt själv. Vi har sagt upp våra jobb för att satsa på det här. Min fd chef kommer förbi och pratar. Samtidigt kommer ett gäng asiater in och stjäl alla våra varor. Jag springer efter. De har en gul plastpåse som jag känner igen från butiken. Jag stoppar dem, men de ljuger och vet inte vad jag talar om. Det enda som finns kvar nu är några skålar med välkomstchoklad. Vi hade inte tänkt igenom ekonomin.
Jag går hem. Min vän ringer på morgonen och ber mig vara med i en reklamfilm. Vi åker karusell och jag får en Idé: jag gör t-shirtar så blir det inte så tomt i butiken. Min vän handsyr skyltdockor och ställer utanför vår affär. Vi inser att de kommer att blåsa bort. Vi surrar fast dockorna i lyktstolpar. Tanken på att vi måste göra det varje kväll är olidlig.