Jag ska intervjua ett konstnärspar som bor på landet. Jag kommer till en stor tomt som är jordstampad. Jag ser inget hus. Efter en stund kommer en äldre dam fram ur skogen. Hon bär på en trädgårdsspade. Jag presenterar mig och hon ber mig sitta ner. Hon frågar om jag vill ha kaffe och när jag svarar ja börjar hon gräva med sin spade. ”Köket bör vara här någonstans”, mumlar hon för sig själv. Efter ett tag hittar hon rätt och fiskar upp kaffe och mjölk. Jag har svårt att hitta ord. Damen går bort och hackar lite här och var. Efter en stund har hon hittat sin stickning. ”Vi bestämde oss tidigt för att inte ta plats på jorden”, säger hon. ”Men hur sover ni då?” frågar jag. ”Hur får ni luft?” Damen berättar att de är så nöjda, att det inte gör något att det tar ett tag att hitta sina saker. Jag frågar igen hur det är med sovrummet, men just den frågan tas liksom inte in. Medan jag dricker mitt kaffe fyller damen igen hålen och marken ser igen ut som en stor jordplatta.