Jag träffar en tysk man som är lite brydd. Norge har just deklarerat krig mot hans land och det är upp till honom att sätta igång. Jag övertalar honom till att backa. Det visar sig att norrmännen blir väldigt besvikna så Sverige meddelar att vi kan kriga mot dem istället. Regeringen meddelar att kriget kan börja med det samma – det är bara att springa mot grannlandet. Jag skriker, bönfaller folk att stanna – säger att vi inte ens har vapen. Men kraften är ostoppbar. Jag kommer bort från min familj och hör hur soldater är på väg. Jag springer och lägger mig under ett täcke, som jag hittar på gatan. Jag blundar. Medan jag ligger där inser jag att detta nog är slutet, att mitt gömställe är ett skämt.