Det råder undantagstillstånd och vi måste fly landet. Danskarna ska ut. Barnen, min syster och jag kan inte åka utan mamma. Vi förklarar situationen för henne, hon måste vara tyst och inte göra dem uppmärksamma på oss. Vi kommer till en gräns. Mamma försöker charma vakten. Vi drar tillbaka henne men hon blir obstinat. ’Får man inte ens vara lite trevlig?’ Mamma knackar på bänken där vakten sitter och säger ’knock knock!’. Vi får panik men lyckas ändå ta oss därifrån till Danmark. Väl på plats inser vi att vi inte har någonstans att ta vägen, ingen i vår familj har möjlighet att inhysa oss