I stället för cykel tar jag dammsugaren på min väg mellan Lund och Malmö. Det är så skönt att slippa trampa och man bara susar framåt. I Åkarp blir jag förvirrad över vilken väg jag ska och måste stanna. Det är tur för just då räcker inte sladden längre och nytt uttag för kontakten måste hittas. Samtidigt börjar min dammsugare prata. Han är också trött och när jag öppnar luckan för påsen, väller hans vita skägg ut. Jag orkar inte riktigt med hans känslor och tröstar otåligt. Han vill stanna och se ett barn som målar akvareller och jag vill bara vidare. Jag bestämmer mig för att ta cykeln nästa gång.