Min kompis vill köpa vegetariska biffar till middag men jag tycker det är godare med hemmagjorda. Medan jag gör smeten minns jag plötsligt inte längre vad jag ska ha i. Jag öppnar frysen och där på rad står flera äggkoppar med tomma äggskal i.
Jag bjuder in några fler vänner till middagen och fortsätter sen med maten. Men hur mycket ingredienser jag än häller i skålen, blir det nästan ingen smet. Överallt ser jag spår av minnesluckor och galenskap.
På jobbet nästa dag springer jag iväg till ett mötesrum utanför området för att få vara i fred. Dörren har bytts ut till glas och när jag närmar mig ser jag att ABBA-Benny sitter där. Jag går ut på gatan. Där står en delegation från kommunen och väntar på tillträde. En av männen i gruppen kommer fram och kramar mig. ”Nu har det gått sex veckor utan att vi har setts!” Jag minns honom inte alls, men tänker att jag lika gärna kan spela med.