Jag är ute och reser ensam i Indien. Det är ganska tomt på gatorna. Jag sätter mig på en uteservering med endast ett bord. En man slår sig ner bredvid mig och frågar hur många barn jag har. ”Bara två?!” fnyser han åt mitt svar. Själv har han sju. Och så berättar han att två har flyttat hemifrån, några är omhändertagna och en har rymt. Han blir nämligen så arg ibland och då kan han inte låta bli att slå.
En vän från förr kommer ut och meddelar att maten är på väg. Man väljer inte här, det blir så bökigt. Jag försöker få kontakt men han är stressad. Får bara ur honom att det var tråkigt att vara läkare i Sverige. En stund senare serverar han oss varsin hel kyckling. Det är bara att hugga in.