Jag är på Ikea. Några sängar ska bäddas med nya lakan och alla chefer hjälper till. Det är väldigt demokratiskt. Jag är dålig på att bädda, det blir hela tiden skrynkligt. En delegation från Region Blekinge kommer och en av dem ger mig en stor kram. Ikea är en gigantisk byggnad, som en mindre stad, placerad i ett övergivet hamnområde. Jag blir anställd där. Det visar sig att alla som jobbar där bor där. Vi ska vara som en stor familj. Man får ett litet rum på ca 10 kvadratmeter och ett passerkort. Man börjar dagen med frukost. Stämningen är god men jag har ingen aning om vad jag jobbar med. Passerkortet är också en telefon, så efter frukosten ringer den HR-ansvariga och säger att vi ska ses på våning fyra. Jag har precis börjat prata med en rolig man, som berättar att han också gör enhörningsdräkter. Han vill egentligen inte jobba på Ikea men har inte lyckats ta sig ut. Jag är kluven. Eftersom jag är helt ensam i världen är det ganska skönt att vara bland folk. Senare på dagen ser jag hur tjejen i butiken ger upp, hon vill inte vara med längre. Vi tar oss till Paris tillsammans. Vi promenerar i gränderna och pratar om att vi brukade dricka kaffe med Simone de Beauvoir förr och hur trevligt det brukade vara.