Jag får diagnosen alzheimer. Jag går på en skola, kanske ett vuxengymnasium. En av skolbänkarna är en gunga. Rektorn kommer med en croissant till mig. En lärare som är hård men rättvis tar sig an mig. Han råkade gå förbi ett BB en gång där några föräldrar precis övergivit en baby. Den fick han. ”Zon eller bomb?” Det är Manuels begrepp för att förklara hur det är att vara i en bil när barn tjatar. Han hjälper mig. En vän från USA kommer förbi, hon har skilt sig och pendlar nu mellan Stockholm och New York, men har precis varit på Cuba. Eftersom jag är på väg till New York, följer jag med henne hem. Jag får springa efter. Hon bor bakom ett stort tjockt kassavalv med röd dörr. För att komma in i lägenheten måste man ta ingången som är ett gammeldags sopnedkast.