Jag är i Paris, har en egen lägenhet. En älskare från förr kommer förbi. Det är en slump, han har ingen aning om att jag bor där. Han går och en stund senare knackar en sliskig granne på. Han säger att det är översvämning, att hela hans lägenhet är full av råttor. Kan han bo hos mig? Jag säger nej, han går. Sen drabbas jag av dåligt samvete. Jag har ändå en trea. Jag går ut i trappgången, nyduschad i badrock. Fotografer och journalister väntar på en kändis. Jag hamnar mitt i dramat. Lyckas komma ner till grannen, berätta att han kan bo hos mig. Samtidigt har några kollegor med barn också kommit. Plötsligt förvandlas alla rum till apelsinskal som vi gräver ut på olika vis. Min fina lägenhet försvinner. Jag springer i väg och tar metron. Så obeskrivligt ledsen över att älskaren försvann. Jag hamnar i en skog och börjar gräva efter skelett. Jag måste skicka bilder och kontakta en arkeolog. Det ska vara så lätt med nya systemet men jag lyckas inte alls.