En vän har bantat jättemycket och pratar nu med babyröst. Putar med munnen gör hon också. Jag säger precis vad jag tycker om detta, men det bekommer inte henne. Ärligheten är liksom lika äkta för henne som transformationen. Jag går på en utomhusklubb, men vill egentligen hem. Jag hittar inte vägen och hamnar på en smutsig bilverkstad. Jag irrar verkligen. Jag finner en hög med smutsiga handdukar och tänker att det är dumt att låta dem ligga. Tar med mig dem och en kort stund senare, stöter jag på tre vänsterradikala tjejer som ska köpa handdukar. Jag säger att de kan ta mina. Den översta är full med diarréfläckar, de övriga förvandlas till uppblåsbara barbaror när man rör dem. Jag fortsätter att leta efter mitt hem. Träffar hela tiden på människor från klubben. Stöter på min kompis igen, som nu dukat upp ett litet bord där hon bjuder alla på snaps.