Drömmar

Min son ska börja gymnasiet och väljer samhällsinriktning. Hans bästa vän som har högsta betyg i allt väljer glasslinjen. Jag ser att de är på olika skolor och tycker det är trist, chokladglasslinjen är på en skola långt bort. Min son tröstar mig och säger att jag missförstått: den glasslinjen vännen ska gå på gör alla glassmaker och den är på samma skola som hans!

Jag är vilse i en stad i Holland och går in i en mataffär. Jag ser en liten gammal kvinna med vitt hår, hon är knappt 1,40 meter lång och säkert 80 år. Hon ser ut ställen där det är glest mellan varorna, tar sats och hoppar in genom hyllorna. Varje gång ropar hon hurra! Det är något gummiaktigt över henne. Jag bestämmer mig för att inte köpa något. Vid kassorna på vägen ut ser jag ännu fler minigamlingar, alla ser ut som om de precis har släppts ut och alla lyser av glädje.

Det är min sista dag på danskursen och det är förhör på olika rörelseglosor. Den första heter Hästarn-e och ledaren blir förvånad över att jag inte kom ihåg. Det är ju bara att tänka på hästarn-a! Sen är det dags att tömma skåpen och kvinnan som står bredvid mig frågar om jag inte också är besviken över att vi aldrig dansade. Då först inser jag varför jag tyckte kursen var så tråkig – det var ju bara teori. Den enda rörelse vi gjorde var att hoppa över bockar. Jag tar min gunghäst, mina pärmar och bestämmer mig för att inte fortsätta nästa termin.

En kompis står på trappan till sin bostad och ropar på mig. ”Kom in, du måste smaka!” Hon berättar att hon köpt något som låter konstigt men som faktiskt är jättegott. Jag tror det är något godis, men så sträcker hon fram ett glas med sugrör. Jag tar en slurk. ”Choklad- och champinjonsaft”, säger hon. ”Visst var det otippat gott!?” Jag säger inget, kämpar för att inte kräkas.

Två fiskar har simmat in på jobbet, en jättestor och en liten. Vi hör ljud och förstår att båda fiskar har slukat varsin japansk flicka. Det tar ett tag att övertyga chefen att skära upp buken på fiskarna, men när han slutligen gör det hoppar flickorna ut, en normalstor och en pytteliten. De är oskadda. Jag bär dem i mina armar när vi går på flyget till Japan. Vi är så lyckliga.

Jag har lovat en konstförening att hålla en introduktion till George i Seinfeld. Skådespelaren Jason har precis kommit ut med en bok och är på turné. En halvtimme innan det är dags för mig att prata kommer jag på att jag inte har förberett mig. Boken har jag läst men tyvärr glömt vad den handlar om. Då hittar jag en nalle utan huvud i vuxenstorlek. Den räddar mitt framträdande!

Jag får ett paket som innehåller en spetskorsett med inbyggt ryggstöd. Jag har inte beställt den, kanske någon annan i kollektivet? Dubbelkollar namn och adress, men jo, den är till mig. Jag går till posten och krockar med Timbuktu vid kölapparna. Han är en gentleman och ger mig första numret. Jag förklarar för honom varför jag är där, att korsetten måste skickas tillbaka, den är både sexig och praktisk, jag skulle aldrig få för mig att beställa en sådan. Timbuktu skruvar besvärat på sig. Jag klarar av mitt ärende och inser att jag har flyttat till London.

Jag tar över som Madonnas personliga assistent. Hon har ett stort hus i Värmland. Varje dag vill hon ha ett lerbad i en rutschkana. Jag måste sätta på mig två regnponchos så jag inte blir för geggig när jag gör i ordning badet. Hennes förra assistent är snäll och visar mig hur jag ska göra när jag sätter igång den stora tvärtom-slamsugaren. Jag fixar också goodiebags för småbarn som ska komma så hon kan visa hur snäll hon är. De ska göra ’art’ tillsammans. Hennes handdukar är slitna och fula. Jag föreslår att hon byter ut dem, hon blir så förvånad. Jag känner en enorm lättnad när jag slutar vara henne till lags.

Jag hälsar på i Köpenhamn och går på en mässa. Jag hamnar bredvid en man med två huvuden. De är bröder med tio års mellanrum. Den yngre berättar att storebrodern en dag när han var tio år kände en böld på sin hals. Efter några dagar sprack bölden och ut kom ett huvud. Det visade sig att de var halvsyskon och att den ena var dirigent.

Jag har åkt till Norrland för att lära mig mer om mitt DNA. Vi delas upp i två grupper – de som gör ett test som berättar om okända släktingar och de som får reda på vilka länder vi härstammar ifrån. Medan vi väntar på resultat får vi varsitt nummer. Jag får en sjua. Efter en stund kommer en dam in i rummet och berättar att de som har fått nr 7 är släkt med en kändis!

Vi sjuor går in i ett avsides rum. Nu är det dags: ”Ni som sitter här är släkt med Phoebe i Vänner!”

Vi förväntas applådera men alla är lite handfallna. Då lägger kursledaren till: ”Det visar sig även att ni sjuor har många rödhåriga i släkten!”