Författare: Johanna Jensen

En kompis ringer mitt i natten. Hon har tagit hand om en naken ung man på gågatan. Han letar efter sin vita pyjamas. Min kompis har hittat en några meter bort, men det är inte den han menar. Hon tar med honom hem till mig, jag ringer 112 och det tar evigheter att få kontakt. När polisen väl kommer är jag i källaren och mina barns pappa, som precis kommit förbi, ber polisen åka igen. Han kan ta hand om Albert, som den nakne mannen heter. Det är inget fel på honom. Jag blir rasande, säger att han är farlig. De sover på en madrass. På morgonen tar Albert fram massa olika vassa föremål och viftar med. Jag måste ringa 112 igen och det tar evigheter. Jag åker till en norrländsk stad. De har ett sjukhus som är byggt på speglar och synvillor. När man går in i det sträcker det sig ut över älven och motorvägen. En annan kompis och jag virrar runt. Vi hamnar på en fest där någon har gömt sig med sitt barn i en skrubb. ”Falsk blygsamhet”, konstaterar jag.

Jag går omkring i Paris, är på språkkurs. Går vilse i kvarteren, en del är riktigt råa. Jag hittar en frukthandel. Hjälper till lite. Min franska haltar. En vän kommer in, hon är streetsmart. Har kompisar där sen 20 år tidigare. Jag går iväg och kommer till ett hus för veganer. Blir fånge, några terrorister tar över. Jag sitter på huk i ett hörn. De skjuter några, jag ser inte. Det är kvavt och jag får knappt luft. Vi är i en källare.
Till slut upplöses det och jag går hem. Bor på korridor. Mamma flyttar också in i ett rum. En obehaglig man på två meter stirrar på mig. Han bor på våningen ovanför. Jag går in till mamma, han ser oss och tränger sig in. Han ska leta efter en tand som trillat ner. Mamma blir förtjust: ”Så trevligt med manligt besök!”

En kompis pratar om kärlek. ”Aldrig mer internet!”, säger hon. Jag går och hälsar på en annan kompis som har fått jobb i Pressbyrån. Utanför står en tvååring och en bebis. Tvååringen säger: ”Det är min bebis och den är riktig, inte som en bok som man hittar på”. Jag tar upp bebisen. Den vrider sig och vrider sig. Till slut har den vridit av sig skinnet som nu sitter fast på mitt finger. Jag tappar talförmågan.

Jag har rest till Australien med mamma. Vi ska lämna tillbaka en dammsugare som inte funkar. Jag lämnar mamma på ett café i ett köpcenter (där hon flirtar med en servitör) medan jag åker iväg och ordnar vårt ärende. Jag kommer till en familj med två yngre barn. De bor fint men hälften av huset är ockuperat. Det ska rivas. En stor folkmassa försöker bryta sig in, det är svårt att stänga dörren. Jag lyckas prata förnuft med dem. Plötsligt får jag bråttom, flyget tillbaka går om tio minuter. Familjen tvingar mig att ta med en gigantisk kista hem. Bara att lasta in den i bilen tar lång tid, men de tio minuterna står stilla och jag kommer till flygplatsen i god tid.

Jag åker till Göteborg. Sitter nära en kvinna med massor av knivar. Jag ringer 112, men hon hinner bort. Jag träffar henne igen. Hon har virat en filt omkring sig. Försöker springa i från henne i tunnelbanan. Jag går hem till mina barns pappa som har en stor lgh på 130 kvm. Man kan krypa ut på vinden och komma till ett berg. Där kan man vila. Alla är nakna. En kompis beklagar sig över sin fru som skaffat tre katter utan att prata med honom. Han vill hålla mina händer, jag säger att det är för intimt. En liten smal bebis lutar sig mot väggen. Den pratar bara danska.

Ny termin. Alla sitter i en stor sal. De nya eleverna presenteras inte, alla bara stirrar på dem. En kvinna går fram på scenen på eget initiativ. Hon pratar norrländska och vill berätta lite om sig själv. Hon delar ut papper, det står: Jag föddes som KrisTINA. Min mamma hade en relation med en man som bodde i Skåne. Han dog. Jag har sökt upp hans familj och de var nazister. Jag såg att de torterade en fyraårig flicka (här är hon väldigt detaljerad). Hon avslutar med att hon ville ge all kökspersonal en gåva. Det är pinsamt tyst i salen. Någon sätter på hårdrock på högsta volym. Männen i salen applåderar. Min syster tar mig åt sidan. Hon är gravid med sitt ex. ”Jag är ju bara 49 år”, säger hon.

Jag hjälper en kompis före detta pojkvän med ett jobb. Han skickar brev. Allt ligger i ordentliga högar: kuvert, frimärken, tops och sockerbitar. En hund har tidigare hällt ut socker på kuverten och en enda sättet att få bort det är att först doppa en tops på en sockerbit och sen dutta på kuverten. När vi ska gå ska kompisens ex laga pannkakor. ”Vad är receptet?” skriker han. Jag ljuger och säger att jag inte vet. Jag går hem till en kompis. Hon har skaffat en hundvalp. En gravid tjej är där. Jag hyperkonverserar. ”När är due-date?” frågar jag. Vi pratar om barn. Min kompis säger: ”Min dotter äter bara apelsiner och spelar dataspel!” Jag vill köpa tuggummi. Går in i en affär och ser ett pensionärspar som äter mjöl som runnit ut från påsarna. Det är inte första gången jag ser pensionärer göra det.

En kompis har börjat jobba på sjukhus. Han är städare och receptionist. Jag hälsar på honom. Någon spiller kaffe på golvet. Då ska en klocka ställas på den för att man ska kunna fastställa exakt vilken tid det hände. Sen mäts avståndet till väggen från fläcken, det är 49 centimeter. Därefter skriver min kompis en tapp-rapport och lämnar in till sin chef innan vi går ut. Jag berättar att jag inte orkar jobba mer och att det är helt ok med min chef. Jag kommer fortsätta att få lön. Jag pratar bara om mig själv. Mina barns pappa kommer och möter mig. Vi pratar om att skiljas även om vi redan är skilda. Det är trådtapeter på väggarna och jag tänker att de blir svåra att måla över. Vi har en kattunge som vi behandlar som vår bebis. Min syster har flyttat in i ett hus mitt i stan med tillgång till gym, dit går hon varje dag. Vi ska till Nice och hon bestämmer sig för att åka med. Hon köper bara biljett till Zürich. Där stannar ett annat plan och en massa japaner springer ut. Det är kaos. Jag förstår att det handlar om att de ska till Sicilien och är nervösa för maffian. Vid en luftgrop har de trott att det att det är en terrorattack på gång.

Vi mellanlandar i en stor sekelskifteslägenhet. Vår kattunge pratar lite. Den är svår att hålla, den vill hela tiden leka. På golvet ligger samma bok som vi har i väskan. Min syster är tjusig i päls.

Jag träffar på några kompisar. De frågar om jag vill med hem till dem och äta lunch. Vi går till Coop. Mackor ska det bli. De är veganer men idag vill de ha tonfisk och skinka. Jag letar efter inlagd gurka, det tar tid. När min vän tar fram skinkan rullar hon den mellan fingrarna och konstaterar att det ändå är kött.

Jag har precis fått en bostad. Det är ett rum och två kök. Toalett finns utanför. Jag vaknar vid tre på natten. Måste kissa. Jag delar toalett med nattklubben intill. Det är kö och alla är fulla. Jag ser två kompisar från förr i kön, de röker. De kastar en blick på mig och tittar sen bort. Jag går tillbaka till min lägenhet. Låset krånglar och några killar vill hjälpa. Nästa dag ringer jag hyresvärden, de pratar om att stycka av det stora köket o sälja det. Jag hör Owe Törnqvist utanför. Han pratar om sin stora kärlek, hon har vitt hår. Jag tittar ut för att få syn på kärleken.

Det finns två till bostäder som mina. I den ena ser jag en romsk flicka genom fönstret. Går iväg med några nya vänner. Den ena stannar och spelar på gatan. Jag har tappat min vita skjorta. Några pensionärer trampar på den. När jag plockar upp den är den fortfarande ren.