Jag avbryter ett möte för att fråga min chef vad det var som gjorde att han fick det jobb han har, vad han sa på intervjun. Jag har svårt att tyda svaret, men tycker det låter som: ”Jag vill vara som en kompis på gatan”. Jag tackar, men funderar ändå på om jag hört rätt. Jag går tillbaka, knackar på och ber honom säga det igen. Då hör jag klart och tydligt: Jag vill vara som en KOFFERT på gatan. Jag fattar. En stor brun koffert mitt på gatan samlar ju in både saker, idéer och tankar. Perfekt för ett museum!