Jag pratar med en indisk man på en restaurang, vi kanske är i Grekland. Mannens son, som just krupit ner i en fotogenlampa, heter Bengt Larsson NN. Jag skrattar till. Mannen blir förnärmad och frågar om inte det är ett bra namn. Jag mumlar något till svar och lyckas samtidigt fråga varför han heter så. Mannen svarar att sonen får en bättre start om han heter något svenskt. Och NN, tillägger han, det kan användas när som helst och hur som helst. Jag frågar vilken skola pojken går i, men det vill mannen inte svara på. Just nu reser de mest runt, pojkens mamma och syster är kvar i Indien. Jag får ont i magen, går därifrån och försöker skaka av mig sorgen.