Jag har hittat en rullator och är så glad. Varje dag parkerar jag den utanför mitt jobb och eftersom jag sitter några våningar upp och kan se ut, så ser jag att ålderdomshemmet som ligger nere på gården börjar använda den. Jag går ner och frågar personalen om det egentligen är deras rullator – jag avslöjar att jag själv har hittat den. Det är det inte. Då erbjuder jag dem att låna den på dagtid, det vill de gärna. När jag kommer tillbaka upp på kontoret, har all frukt jag köpt skurits upp i små bitar och portionerats ut på 30 små papptallrikar. På frågan varför de har gjort så, svarar en kollega att de trodde att jag ville det.