Min ena danska syster kommer hem till mig på en sparkcykel. Hon vill att vi åker till Karlshamn och att jag styr. Hon har med sig nattningsgrejer till sin dotter – när tiden är inne ska hon låtsas natta henne. Då kommer dottern som är hemma med sin pappa känna av det och somna snabbt.
Vi åker på motorvägen. Det går väldigt fort. Väl framme bär jag runt på cykeln med systern på. Det är tungt och jag ber henne gå själv en stund. Hon svarar genom att peka neråt. Då ser jag att hon i stället för fötter har stålpiggar som passar in i cykelns bottenplatta. Jag fortsätter bära. Systerns telefon ringer. Jag hör att den andra säger: ”Jag är kär i dig och vill vara med dig hela tiden!” Min syster svarar pragmatiskt att tyvärr är det så i livet att man inte kan få allt man vill ha.
Det är dags för oss att åka tillbaka. Bensinen är nästan slut och jag är nervös. Nu känns motorvägen osäker. Vi åker åt fel håll och hamnar i Karlskrona. ”Vi måste kyssa borgen innan vi kör hem!”, säger min syster. Vi kryper upp för en brant backe för att komna till målet. Jag tar ett kort. Vi bestämmer oss för att ta tåget tillbaka sen. Vägtullarna är så dyra.