Jag träffar på en kollega som letar efter ett hus hon precis har köpt. Det ska ligga strax utanför Lund. Vi går och går. På vägen ligger en orm. Kollegan tar upp den med händerna och stryper den så att huvudet trycks fram ur skinnet. Sen kastar hon den på vägen, tittar på mig och säger lugnt: Nu dör den om en liten stund.
Jag går vidare. Min chef och några vänner är också ute och går. Vi slår följe. Vi ska hem till Eva (”hon gifte sig sent”, viskar de till mig) – och se på bio. Det visar sig vara filmvisning i trädgården och jag fryser. Jag går in i huset. En städare i tonåren dammsuger. Han stannar upp och frågar om jag vill ha något att dricka? När jag svarar jatack, ropar han på sin mamma Eva. Jag tittar frågande på honom. Han förklarar att han länge var arbetslös och att den enklaste lösningen var att bli anställd av sina föräldrar. Nu fick han lön och det var alltid rent hemma. Win-win!