Min pappa ringer och berättar att hans farfar har hört av sig. Han heter Tord Norberg, och är 100 år. Nu vill han att pappa ska hjälpa honom att distribuera en film han ska göra, och den ska översättas till tyska. Det är första gången vi hör från denna man. Pappas pappa, min farfar, lämnade hemmet när han var tjugo år och efter det hade de ingen kontakt. Jag får min gammelfarfars körkort, och ser att han är född den 6 juni. Jag bestämmer mig för att söka upp honom. Jag åker till Århus och träffar andra släktingar som är nyfikna. Jag får ett telefonnummer till en som nog vet mer, men telefonen jag ska använda har inte nr 6, så det går inte att ringa. Medan vi sitter där, kommer min pappa. Han säger att vi kan kontakta hans fastrar också. Jag tänker att de nog är döda men säger inget. Mysteriet ligger i att det bara skiljer 20 år mellan farfar och farfarsfar – hur kan man då bryta kontakten? Pappa föreslår att vi åker på begravningen för att få reda på mer. Det visar sig att Tord dog strax efter samtalet till pappa. ”Vi kan ju låtsas att vi är fattiga släktingar från förr, då smälter vi in”, säger pappa. ”Ta med uppvärmt bröd med salt på”, lägger någon till. ”Så gjorde man förr!” Vi packar ihop och ger oss iväg till begravningen.