Alla grannar är ute och lagar sina dörrhandtag samtidigt. De har gått sönder under natten. Plötsligt får jag bråttom, jag har en date på en restaurang. Jag kommer inte ihåg med vem, men minns vilken tid och var vi ska ses. Jag kommer inspringande och ser mig omkring i lokalen: en ung kvinna sitter för sig själv vid fönstret. Hon tittar upp och ropar mitt namn. Jag sätter mig mittemot henne. Hon heter Amanda och har en present till mig: skisspapper och en reservoarpenna. Hon berättar att hon är min nya granne och inte känner någon i stan. Hon är tråkig. Vi tar en drink och ska sen gå på promenad. Men först måste jag hämta hennes rullstol. Den är ganska svår att köra. Vi stöter på två äldre damer som passar sitt gemensamma barnbarn. De säger att det är väldigt tungt i uppförsbacke med barnvagn. Kan jag hjälpa till? Jag hinner inte svara innan jag både ska putta rullstol och barnvagn. Jag blir helt utmattad, men klarar det till min port. Damerna tackar för hjälpen och går iväg med barnet. Amanda säger att hon klarar sig själv nu, hon har en visselpipa som hon kan skaffa hjälp med. Innan vi skiljs åt frågar hon var jag har presenten. Ville jag inte ha den? Jag bedyrar att jag vill det och springer direkt tillbaka till restaurangen.