Jag bor i en lägenhet med terass på första våningen, men jag har ingen dörr. Jag ser en ung man som är alkoholist utanför. Han tar upp en av tre skor som någon kastat på gatan. Han får öga på mig som sitter och skriver i pyjamas. Han kommer in och pratar, sluddrar gör han. Jag säger att jag ska gå ut. Han säger att han vill göra ett dataspel men skjuter upp det, att han har all tid i världen. Jag ber honom gå och precis när han gjort det kommer en annan man som jag känner. Han är ung, charmig, flaxig. Han vill låna pengar, vi har tidigare haft ihop det. Vi går ut. Efter en liten stund stöter vi på den unge alkoholisten igen. Han säger: ”Om jag bara hade pengar skulle jag göra dataspel!” Jag bryter in och börjar prata om Apple-grundaren: ”Tror du han hade pengar?!? Nä, han hade en idé och han kämpade!”
Vi lämnar alkoholisten. Jag ska ta ut pengar till min kompis. Han berättar samma sak som sist vi sågs: ”Vet du vilka pånäsorna är? Det är danska och norska invandrare – de som inte får hemspråk i Sverige.” Jag suckar, tänker att han är tjatig. Han är gullig men inte så skärpt. Han följer med mig hem.
I trappuppgången möter jag en kinesisk kvinna som har en treårig pojke. Vi brukar bara säga hej, men just denna morgon frågar hon om hon kan ta bilder av mig på söndag, Fantasibilder alltså. Jag är tvekande, säger att jag inte gillar att bli fotograferad. Efter en stunds eftertanke säger jag: ”Fast vad menas med fantasibilder?” Hon ser helt oförstående ut. Jag vet inte. Fantasibilder?