En kompis pratar om kärlek. ”Aldrig mer internet!”, säger hon. Jag går och hälsar på en annan kompis som har fått jobb i Pressbyrån. Utanför står en tvååring och en bebis. Tvååringen säger: ”Det är min bebis och den är riktig, inte som en bok som man hittar på”. Jag tar upp bebisen. Den vrider sig och vrider sig. Till slut har den vridit av sig skinnet som nu sitter fast på mitt finger. Jag tappar talförmågan.