Ny termin. Alla sitter i en stor sal. De nya eleverna presenteras inte, alla bara stirrar på dem. En kvinna går fram på scenen på eget initiativ. Hon pratar norrländska och vill berätta lite om sig själv. Hon delar ut papper, det står: Jag föddes som KrisTINA. Min mamma hade en relation med en man som bodde i Skåne. Han dog. Jag har sökt upp hans familj och de var nazister. Jag såg att de torterade en fyraårig flicka (här är hon väldigt detaljerad). Hon avslutar med att hon ville ge all kökspersonal en gåva. Det är pinsamt tyst i salen. Någon sätter på hårdrock på högsta volym. Männen i salen applåderar. Min syster tar mig åt sidan. Hon är gravid med sitt ex. ”Jag är ju bara 49 år”, säger hon.