Det finns massor med tunnlar under min systers hus. Det är geggigt och halkigt. ”Tunnlarna leder till Kastrup”, säger min syster. Det är hissar upp. Jag åker själv. Stöter på en blyg dam som sen vinkar adjö från sin balkong. Jag får en panikattack, nästan en psykos. När vi kommer upp lägger jag mig i en pöl och tittar på himlen. Min syster presenterar sin älskare. Han har ärr i hela ansiktet och inga armar.