Jag vill så gärna gå en skrivarkurs, men det är för sent. Jag sitter i ett väntrum där jag träffar en kvinna med fyra ettåringar. Två av bebisarna har intensivt blå ögon, mamman är kolsvart. Hennes man är chef och skriver. Hon säger att jag kan gå till honom. Jag går dit men där finns inga platser, inte ens i väntrummet. Jag träffar en skådespelare som också väntar. Chefen sover, alla andra som väntar sover också. Chefen vaknar till och viskar till mig att jag också ska vila. Han är alldeles för nära, rör min hand. En konstig maffiakänsla inträder när alla börjar vakna. En man blir tvingad att köpa ett par gucciskor, de hotar honom. Jag får honom att springa ut genom en hemlig dörr. Själv går jag ner till vattnet. Jag är ett barn nu, har förvandlats till mitt eget. I min famn bär jag något som jag inte kan räkna ut vad det är. Vid vattnet återförenas jag med frun från det första väntrummet. Det visar sig att vi har tagit hand om varandras barn.
