Jag städar på mitt jobb. I en plastpapperskorg ligger en liten naken människa, ca 10 cm lång. Det är ett pojkbarn, han sover. Där ligger en endimensionell docka i tyg också. Jag berättar för mina kollegor. De vet redan – han hittades igår. Han hade fått mat och hade sen bajsat en lång korv. Han pratar bred skånska berättar de. Han är kvarglömd sen igår. Jag ber någon ställa ner honom i receptionen. Jag är upptagen och inser att jag måste vara mer delaktig om jag ska göra fler lekutställningar. Jag har gett vaga löften om att hjälpa till i Landskrona och Malmö. Jag går ner till receptionen för att kolla till pojken. De har satt på honom lite dockkläder, han leker. Jag kontaktar Socialen och vill att de hämtar honom innan han ska äta mat igen.